Det här är alltså sista blogginlägget från mig på den här sidan. Kommer istället byta adress till denna:

http://www.nojesmix.com/hockey/

Så jag kommer göra exakt samma där som jag gjort här.

Vill ni höra de bra eller dåliga nyheterna först? Okej, vi börjar med de dåliga nyheterna då som tyvärr är att Simon Bertilsson inte verkar komma tillbaka inom en snar framtid. Det har varit en konstig skada för Bertilsson som under en träning skadade sig på överkroppen. Han har nu missat sex matcher och jag minns att jag skrev att han, när vi fick reda på skadan, troligtvis skulle bara missa någon match. Nu sex matcher senare så är han längre ifrån en comeback än vad jag och många andra trott och hoppats på. Bertilsson har berättat att skadan inte läker som det ska göra och han ska nu träffa en expert på området i Västerås. Han kan skjuta, men inte gå in i närkamper och det är en stor del av Bertilssons spel så det är ingen idé för honom att ens försöka.

Christian Djoos skulle enligt Gefle Dagblad spela igår men det var tydligen fel uppgifter för han var inte med igår heller. Förhoppningsvis är han tillbaka snart i alla fall efter sin knäoperation.

Nu till de lite bättre nyheterna så kanske de inte är så bra trotts allt med tanke på vad de dåliga är. Däremot är det bestämt att några Brynässpelare kommer komma till ICA Maxi vid Hemlingby Köpcentrum. Så om ni vill tävla mot Brynäsare och kanske få några autografer borde komma till Maxi klockan 15 till 18. Nog väldigt roligt för barnen att kanske möta Johan Harju i NHL 13.

 

Det var en så fantastiskt skön resa att åka hem igårkväll från Linköping till Örebro efter denna enormt viktiga seger mot Linköping och det var inte bara att man tog tre poäng utan även sättet man gjorde det på. 6500 åskådare på plats och minst 1000 stycken i Cloetta Center igår höll på bortalaget. Det var både fullsatt på den lilla bortaståläktare och väldigt många på sittplats höll på Brynäs. Nu kan man säga att ”Linköping är inte bra på hemmaplan” och allt vad det innebär, men just nu spelar det ingen roll. Vi vann med 4-1 och för första gången i år vinner vi med tre mål. Framförallt vinner vi på ett övertygande sätt med högt tempo och det såg verkligen ut som vi hade självförtroende idag. Fantastiskt rolig bortamatch måste jag säga. Många griniga gubbar på sittplats och en hemmaståplats som blev tyst efter 1-0 målet från Thuresson. Vet inte hur det var vid TVn, men från vår sittplats lät Brynäsklacken mer än LHCs.

Första perioden:

Trots att matchen slutade på ett riktigt bra sätt må jag säga att det såg lite oroligt igår i början av matchen. Många pucktapp vid fel situationer och det såg lite virrigt ut i defensiven. Dock kunde inte Linköping skapa några farliga lägen under den hafsiga starten och Brynäs vaknade sedan till liv. Det var en otroligt öppen ishockeymatch och det var väldigt många kontringar fram och tillbaka för båda lagen och jag tror det var ett tempo som jag tror passar Brynäs väldigt bra med många skridskostarka spelare. Givetvis är det lite mer nervöst att se matchen på plats och varje gång man såg spelare som Carl Söderberg och Pär Arlbrandt flyga in i Brynäs zon blev det lite mer jobbigt för ett skört Brynäshjärta. Det var som sagt en öppen match men trots att Linköping hade lite mer puck i anfallszon så skapade Brynäs lite fler lägen. 11.37 in i första perioden lyckades kedjan med Järnkrok, Lindholm och Thuresson bryta sig in i anfallszon och efter en fin droppass kunde Thuresson skjuta in pucken bakom Andersson i Linköpingkassen. Det var dock inte bara en bra prestation från Brynäs sida utan LHCs lagkapten Magnus Johansson tappar skäret efter Järnkroks pass och åker in i Andersson som ger Thuresson nästintill helt öppet mål. En lättnad som lättade från bröstet och efter målet fortsatte Brynäs trycka på och tog över matchen helt. Trycket skulle sedan resultera i ytterligare ett mål och den här gången får faktiskt Andersson ta på sig målet. Harju skjuter i skott som går rätt i magen på Andersson och på något sätt lyckades han tappa ut den till Sebastian Enterfeldt som lätt kunde lägga in returen.

Andra perioden:

Linköping började perioden på ett bättre sätt än hur de avslutade första perioden och redan efter fyra minuter drog Franson på sig en straff efter ett friläge från Linköping. Man kan fråga sig om det var straff eller inte även om Franson är klart på honom. På mittpunkten kliver givetvis Pär Arlbrandt fram, killen som inte missat en enda straff i år samtidigt som han suttit flest i hela Elitserien. Den sviten skulle dock brytas när Robin Rahm täpper till luckan precis när Arlbrandt siktar in sig mellan benen och Brynäs 2-0 ledning håller sig vilket nog hade stor inverkan på matchbilden. Istället någon minut senare var det intensiva minuter. Först blir Lauritzen knockad när han försöker bryta sig in i zon av domaren vilket får han att ligga ner ett tag, samtidigt som Brynäs får en utvisning med sig vid en annan situation. Det blir sedan tjafs för att Lauritzen är med i powerplayet trots att han låg ner som fick domaren att blåsa. Då fick Enterfeldt ta Lauritzens plats och så fort han släppte pucken, bytte spelarna ändå (fullt okej att göra så). Sedan någon minut senare i powerplayet får Lauritzen en perfekt pass av Gunderson som han skjuter slagskott på direkt och den gick rätt upp i krysset. Grymt snyggt mål. Brynäs hade tagit över momentum helt efter det och var väldigt mycket närmare 4-0 än vad Linköping var 3-1. Efter en oturlig high-sticking från Enterfeldt gav Linköping ett powerplay de skulle reducera i efter ett bra förarbete av Söderberg och Arlbrandt men framförallt riktigt bra av Simon Hjalmarsson att få upp pucken i nättaket i direktskottet från Söderbergs pass. Efter reduceringen tog Linköping över lite mer och mer så det var otroligt skönt att vi fick behålla tvåmålsledningen in i andra periodpausen.

Tredje perioden:

I matchens sista period så började Brynäs backa hem lite mer och varje beslut man tog var en säkerhetsåtgärd snarare än att faktiskt göra något offensivt med pucken. skotten i tredje perioden slutade 11-4 till Linköping vilket säger lite om hur spelet var i tredje perioden. Järnkrok sköt periodens första skott efter 40 sekunder och sedan dröjde det till 12.55 innan Widing sköt Brynäs andra skott i perioden. Jag måste dock säga att jag inte var allt för orolig under tredje perioden trots att Linköping hade övertaget. Rahm spelade bra i målet och Brynäs löste de defensiva situationerna på ett smart och enkelt sätt. Sarg ut, enkla passningar och dumpa puck utan att orsaka icing. Många utvisningar i andra och tredje perioden fick spelet att bli lite sämre men båda lagen löste boxplay-situationerna i tredje och vid 16.46 tog Roger Melin en timeout och de tog ut målvakten redan då. En man mer men ändå kändes det som tiden rann snabbt ut för Linköping och istället kunde Järnkrok lösa situationen och passa Thuresson som lade in den i tom kasse och spikade matchens slutresultat, 1-4.

Analys:

Fruktansvärt skön seger direkt efter matchen då vinsten berodde på en gedigen insats från Brynäs och det finns flera punkter man vill trycka på lite extra om man ska ta de positiva delarna. Brynäs spelade ett riktigt bra spel i defensiva zonen och man hade ett bra positionsspel. Även om Linköping kom in i zon med full fart låg Brynäs rätt i sina positioner vilket gjorde det svårare för Linköping att komma in i slottet och tog många skott utifrån. Brynäs byggde sitt spel från grunden och genom att spela ett lugnt spel bakåt och när man väl erövrade pucken i defensiv zon tycker jag man löste situationerna på ett enkelt och smart sätt. Trots stundtals hög press från Linköping kunde backarna i Brynäs spela lugnt och antingen en enkel ”sarg-ut” pass eller en pass som gav Brynäs chans till en snabb kontring. Ett extra plus också till lagets forwards som kom ner och mötte backarna och gav de bra passningsalternativ så de kom framåt med full fart. Brynäs hade bra passningsspel genom hela matchen och i anfallen så kändes de mycket effektivare än vad de har gjort hittills i år. ”Vi har tränat väldigt mycket på försvarsspel” sade Lauritzen efter matchen och det märktes verkligen.

Dock måste jag erkänna att det inte bara var Brynäs som spelade bra utan det var faktiskt ett väldigt nonchalant Linköping som tog emot Brynäs. Linköping såg inte alls ut att vara på tårna i defensiven och med undantag från två kedjor såg de ut att vara väldigt ointresserade ut. Hur kan man, efter ett långt uppehåll och över 6000 på plats, se så tama ut? Slarvigt spel från båda sidorna av isen och jag kan inte säga att det var Brynäs som gjorde Linköping dåliga utan det var snarare Linköping som såg ut att spela en träningsmatch i augusti. Från min position på sittplats var det egentligen bara Arlbrant/Söderberg-kedjan och Weinhandls kedja som ens gjorde något för att få tillbaka Linköping in i matchen. Arlbrandt och Söderberg måste vara Elitseriens bästa radarpar och det säger jag ur ett objektivt perspektiv trots att vi Brynäsare har kusinerna Järnkrok och Lindholm. De kommer in i zon med sådan fart hela tiden och kompisen bredvid mig sade helt korrekt ”nej inte Söderberg igen” varje gång de kom in i zon. Det är två spelare jag hatar, inte för att jag har något emot dem på ett personligt plan. Däremot är de spelare som på egen hand kan vända matchen.

En som jag inte var särskilt spänd över var Linköpings målvakt Andreas Andersson. Aldrig sett på maken till osäker målvakt och var för sjutton värre än vad Rahm varit vissa matcher. Brynäs sköt väldigt många skott på mål och han släppte flera onödiga returer som studsade lite konstigt och det skapade en osäkerhet kring laget, det märktes. Det andra målet som Brynäs gör får Andersson ta på sig helt då han bara inte får släppa en sådan retur på Harjus skott i magen. Frågan är hur matchen hade slutat med Christian Engstrand i målet. Gubbarna på sittplats runt om mig var inte muntra över att ha Andersson som målvakt.

Det var dock en väldigt öppen match de två första perioderna och det var ett skolboksexemplar på hur uttrycket ”hawaii-hockey” ska användas. Det var kontring på kontring åt båda hållen och det var en otrolig fart, framförallt i första perioden. Brynäs kom in i zon och skjuter ett snabbt skott som Linköping tar hand om och kontrar istället fram ett nytt skott som istället Brynäs tar hand om och kontrar igen. Så såg spelet ut stora delar och det var väldigt kul som åskådare på plats att se för det var väldigt många gånger läktaren studsade till på sina sittplatser och utbrast ”nej” unisont. Däremot var det ingen match med många känslor och det var lite konstigt faktiskt. Inte en enda roughingutvisning på hela matchen och det var inte många gånger det blev bråk efter avblåsning. Så de som gillar ett sådant spel blev nog väldigt besviken på hur matchen formades. Det jag dock blev lite förvånad över var tacklingsstatistiken efter matchen på hockeyligans hemsida. 10-11 i tacklingar till Brynäs fördel, kan det verkligen stämma? För mig på plats kändes det som om Brynäs tacklades väldigt mycket och ofta så att Brynäs bara tacklade 11 gånger låter väldigt konstigt. Brynäs som har ett snitt på 16 tacklingar per match i snitt.

Det finns inte många grejer som är så roligt som att sitta på sittplats, en bortamatch, när man vinner och man sitter runt om sura gubbar som håller på hemmalaget. Det som gör det extra roligt är hur partiska gubbar är egentligen och de roliga saker de säger till sina sittplats-grannar. En som fick mig att ha svårt att hålla sig för skratt var när en gubbe sa efter två perioder när Brynäs ledde med 3-1, ”vänder vi den här matchen är det större bragd än när Sverige vände mot Tyskland”. Njaaaaaa. Att göra 4 mål när man ligger under med 0-4 på 30 minuter i fotboll är liiiiite större än när man gör två mål i ishockey på en period, humor. Retsticka som jag alltid har varit mot min syster kunde inte hålla mig för att jubla lite extra mycket när Brynäs gjorde mål bland alla sura gubbar och sjunga med i Brynäsklackens ”13 guld har brynäs, hur många guld har ni? Så bra som vårat Brynäs, det kan ni aldrig bli”.

Jag brukar inte gnälla på domarna och det är något jag inte tänker göra den här matchen heller. Däremot måste jag säga att nivån på domarna var otroligt konstig och efter en period utan utvisningar så började de ta utvisningar på väldigt konstiga saker. Det kändes ibland som om armen var uppe före situationen ens hade skett. Problemet var inte att han var partisk åt ett håll och bara dömde åt Linköpings fördel, för det gjorde han inte. Båda lagen åkte ut på väldigt udda situationer som inte hade blivit utvisning andra matcher vilket skapar en osäkerhet bland spelarna. Tommy Jonsson såg inte glad ut på domarna och det gjorde inte Linköpingsbänken heller. Tycker ni att det var straff förresten? Franson är på han och det är möjligt att det är en ”spelförstörande situation” men det känns som de flesta domare har släppt liknande situationer innan. Svårt från min plats att se, samtidigt som de i Linköping som hade hand om jumbotronen bara visade repris på situationer som gynnade Linköpingspubliken.

Om vi fortsätter nu till själva individuella spelarinsatser tycker jag att det inte finns många i Brynäs det finns att klaga på efter gårdagen. Någon sade på GD.se att ”Nordquist (han stava det -kvist) var urusel, Widing var urusel och Franson fortsätter vara dålig”. Ja, Nordquist släppte en rejäl indianar-pass i tredje perioden som gav Linköping ett rejält läge men annars tyckte inte jag Nordan var så dålig. Han gjorde kanske inte väldigt mycket offensivt men han är en defensiv forward som gjorde sitt jobb hemåt. Widing tyckte jag gjorde sin bästa match på ett bra tag, vilket i och för sig inte säger så mycket. Däremot så orkar jag inte gnälla på Widing efter en sådan här match. Sedan kanske Franson kunde gjort ett bättre jobb på deras enda mål och varit lite mer med i situationen men Franson är en av Brynäs bästa backar just nu och gör ett enormt arbete i defensiven med sin fysik och bidrar till offensiven som bara Gunderson gör bättre.

17-årige norrmannen Mattias Nörstebö (stavas egentligen med ø istället för ö) gjorde sin debut i Brynäströjan igår med nummer två på ryggen utan sitt namn fastsytt. Nörstebö född 1995 gjorde sin första säsong med Brynäs förra året där han spelade bara med Brynäs J18 men har i år gjort sin första säsong i J20. Han hade nog inte trott han skulle få chansen med A-laget i år direkt. Jag måste dock säga att jag blev riktigt imponerad på den 178 centimeter långa backen även fast han kanske inte gjorde de stora avgörande situationerna så spelade han exakt som en juniorback ska göra. Han spelade lugnt och enkelt och lade sarg ut istället för att göra svåra passningar. En sådan ung spelare, spelade ändå på ett väldigt moget sätt och det ska bli kul att följa hans karriär.

Simon Löf gjorde sin bästa match på väldigt länge och kanske säsongens bästa match för honom. Löf som gjort väldigt många individuella misstag så här långt förvånar mig att han trots bristande spel vågar göra lite svårare grejer. Den här matchen lyckades han med dessa och det talar för att han har ett gott självförtroende. Jag hoppas verkligen att han fortsätter på det här spåret och man inte behöver vara orolig varje gång han har pucken. Däremot såg jag reprisen när vi kom hem från matchen och reagerade starkt på situationen när Löf kom in med pucken i ett tre mot två läge. Han försöker ju släppa pucken till Lavander som även om han får pucken väldigt nära kroppen, inte alls var med på den passen. Kommentatorn börjar nästan skälla på Löf att han slarvar bort pucken vilket gjorde mig väldigt förvånad. Väldigt konstigt sagt.

Berglind och Gunderson gjorde en riktigt bra match som vanligt och framförallt Berglind som spelat väldigt säkert sedan han kom tillbaka efter petningen. Gunderson spelade som han brukar och som han ska göra och är vår bästa back i laguppställningen. Franson gjorde också en bra match. Vill inte säga att Sundqvist var dålig, men han vår ”minst presterande” back igår.

Äntligen fick Robin Rahm göra en riktigt bra match igen och det var kul att se hur han spikade igen. Han gjorde kanske inte de så kallade highlights-räddningar som man kommer se på repriser men han var med hela tiden och följde spelet på ett bra sätt genom hela matchen. I början var det lite av den gamla Rahm som släppte några enkla returer, men ju mer han kom in i matchen, desto säkrare blev han och han släppte bara in ett av 29 skott och slutade med en räddningsprocent på 97. Om Rahm blir bättre och bättre, ju mer speltid han får så skulle det gör mig otroligt nöjd då Honken behöver en konkurrent i målet som kan avlasta honom utan att vi supportrar ska känna oss oroliga.

Kedjorna:

Harju – Enterfeldt – Lavander
Vår ledande femma igår och de gjorde nästan allting rätt. Luleåkedjan fick återigen chansen ihop och de visade varför de förtjänar att vara vår första femma. Enterfeldt jobbar otroligt hårt, tacklas mycket samtidigt som han är en bra offensiv spelare. Enterfeldt serverade Harju många gånger som såg riktigt pigg ut. Det Hawaii-spel som bjöds på passade den här femman riktigt bra och de kom i flera fina kontringslägen. Lavander såg kanske lite osynlig ut i de offensiva delarna jämfört med de andra men han gjorde också han en bra match. 

Lindholm – Järnkrok – Thuresson
Kedjan som producerat mest hittills i år fortsatte att spela bra ishockey. Jag gillar verkligen den här femman då de spelar på ett sådant härligt sätt. Thuresson med sin fysik och jobbar fram så många puckar samtidigt som Järnkrok och Lindholm står för det kreativa spelet. Thuresson var fantastiskt bra igår och gjorde två mål (andra i öppen kasse) och spelade med enormt självförtroende. Det som gör den här femman så bra är farten de har i anfallszon. Lindholm visar hur jäkla stark han är i hörnen och Linköpingbackarna hade stora problem att få tag i honom och pucken. När man jobbar så hårt i hörnen som den här kedjan gör så blir det många gånger öppet framför mål så får man bara fram den passen in i slottet så är det mål.

Lauritzen – Nordqvist – Ollas
Jag gillar den här femman ändå även om vissa andra inte verkar göra det så mycket. Nordquist står för den defensiva delen som center samtidigt som Ollas bidrar med tyngd, snabbhet och att vara en jobbig jävel mot motståndarna. Jag älskar Ollas och hoppas han spelar kvar i Brynäs även nästa säsong. Ollas jobbar enormt mycket och när han gör det så skapar han också chanser. Visst han kanske skulle lagt en pass vid en situation och han kanske borde gjort mål på en annan men bara att han skapar chanser  med den spelstil han har är grymt bra jobbat. När han i boxplay jobbade med pucken och till slut fick med sig en hakningsutvisning. Lauritzen börjar komma in nu i spelet efter sin skada och jag tror han tillsammans med Ollas kommer vara riktigt farliga som tredje femma. 

Widing – Granström – Johansson
Kanske den femma som spelade minst bra igår men jag gillade ändå jobbet Gransröm och Johansson stod för. Granström som inte bara ”grisar” runt, är faktiskt en bra ishockeyspelare, något som man fick se mer i denna match än andra. Det Granström är riktigt bra på är sättet han kommer in i zon på. Han kommer i fart, dumpar in pucken i zon och är först nere i hörnet och jobbar fram pucken med sin styrka. Sedan Martin Johansson som är en av mina favoritspelare i Brynäs som med sina snabbhet kan både åka till sig målchanser men också stressa motståndarbackarna. Han var kanske lite osynlig igår men han var ändå helt klart godkänd. 

En bra match i helhet och jag hoppas man tar med sig den här segern till matchen mot Hv71 på torsdag i Läkerol Arena. Lite övrigt, såg ni alla snygga/fula mustascher från Brynässpelarna. det är ju Movember och Brynäs har 12 stycken spelare som är med. På hemsidan nedan kan man donera via Brynäs IFs movember-sida där pengarna går till forskning för mäns hälsa. Ska bli kul att se hur det ser ur 30 november, när spelarna äntligen får raka av sina mustascher. Rolig grej av Brynässpelarna. Thuresson måste ju vara vinnaren ur den kampen.

http://se.movember.com/en/team/613869/page/3

Presskonferensen efter matchen: http://www2.lhc.eu/artikel/30456/

Dagens Plus:

+ Spelet – Över hela banan var det bra spel från ALLA Brynäsare vilket gör en otroligt glad att se. Skön vinst

+ Thuresson – Visst han gjorde två mål, men det är inte bara därför han blir dagens plus. Han spelade otroligt bra igår, både i offensiven och defensiven och bidrog med hur mycket som helst.

Dagens Minus:

– Linköping – Ja Brynäs var bra men det känns inte som om Linköping ville vinna överhuvudtaget.

– Nordqvist indianare – vill inte sätta någon spelare som dagens minus, däremot en spelarprestation. Vad tänkte Nordan med egentligen när han lade den passen?

Äntligen hemma efter en otroligt skön vinst mot Linköping med 4-1. Övertygande spel från Brynäs och det som gjorde det hela ännu roligare var hur många Brynäsare det var i Cloetta Center. Satt på väldigt bra platser runt om gnälliga LHC-gubbar och Brynäsare vilket var väldigt kul. Det var en väldigt tyst arena idag och Brynäs bortaklack sjöng otroligt mycket mer än hemmaklacken vilket fick Brynäsföljet att skandera ”hemmaplan, hemmaplan, hemmaplan”. Matchrapport kommer imorgon.

Dagens bästa: ”Vi vill se Tommy dansa”

Nu är uppehållet över och äntligen ska det vankas elitseriehockey igen. Jag har längtat och jag vet att jag inte är ensam. Att revanschera oss för gamla förluster och att äntligen får se Brynäs kliva på isen igen ska bli grymt kul. Jag som speciellt sett framemot den här matchen för att jag ska vara på plats, för första gången i Cloetta Center gör det hela ännu roligare och är taggad ända ut till fingerspetsarna, vilket nog kommer påverka inläggets kvantité och kvalitet – om det är till det bättre eller sämre låter jag vara osagt. Järnkrok som inte gjorde ett enda poäng i helgens turnering och Holmqvist som slutade på en räddningsprocent på 78, höjde ju inte sitt självförtroende direkt efter en tung period i klubblagen och vi hoppas att Sveriges sista plats i turneringen inte påverkar Brynäs landslagsspelare negativt imorgon. Linköping är ett grymt bra lag med flera spelare med stor spetskompetens och det kommer bli en tuff förstamatch efter uppehållet för Brynäs men jag orkar inte några fler förluster så nu jäklar får det bli en vinst igen.

Motståndarna:

Linköping har rustat rejält inför den här säsongen och man har fyllt på ett lag med bra spelare och en riktigt bra tränare i Roger Melin. Melin känner vi alla till efter hans tid som Brynästränare och gjorde under i AIK när han både tog upp de till Elitserien, men också hjälpte laget till semifinal, två år i rad. Linköping värvade hela 12 spelare, bland annat Daniel Rahimi, Johannes Salmonsson, Simon Hjalmarsson, Jonas Almtorp och sist men inte minst, Mattias Weinhandl med erfarenhet i både NHL och KHL. De gjorde förändringar laget behövde göra efter en usel säsong förra året där de bara var en match ifrån att åka ner till kvalserien.

Linköping har inför morgondagens match några skador inom laget och man kommer till start utan två spelare. Sebastian Ottosson, född 1992, missar matchen på grund av en slemsäck i foten, något som inte kommer vara en större förlust för Linköping. Ottosson har ingen större roll i LHC och har inte gjort en enda poäng i år på de 11 matcher han varit ombytt. En större förlust då i Christian Engstrand, lagets stjärnmålvakt som med ett uttänjt ledband inte heller kommer till spel. Engstrand som varit en räddande ängel för Linköping i år kommer saknas väldigt mycket. Målvakten har 92.7 % i räddningsprocent och blev till och med utnämnd till ”bästa LHCare” under oktobermånad, ett pris fansen röstar fram. Många LHCare var riktigt besviken att inte se honom få chansen i helgens landslagsturnering.

Ersätter Engstrand i målet kommer Andreas Andersson, nyförvärvet från HV71 i år. 33åriga Andersson har sett lite darrig ut i år, något han inte gjorde förra året då han släppte in endast 1.9 mål per match (23 matcher). I år går de siffrorna att jämföras med att han på sju matcher släppt in 20 mål och har en räddningsprocent på under 90. Hans darrighet tillsammans med Engstrands stundtals briljanta spel har gett Andersson en uttalad andramålvaktsposition bakom Engstrand och får nu chansen när Engstrand blir borta ett tag. Ska vi tro Eliteprospects, blir Engstrand inte spelklar förrän efter jul.

Linköping hade en spelare med i Karjala Cup, landslagsturneringen som spelades onsdag-lördag, Carl Söderberg och jag kan säga att jag inte var ett dugg förvånad att han blev uttagen. Söderberg som ligger trea i Elitseriens totala poängliga har gjort 23 poäng, varav 13 mål, vann Karjala Cups poängliga med sina två mål. Carl Söderberg gör sin andra säsong i Linköping och är en notorisk poängplockare. Se bara hans senaste säsonger där han gjort 35 poäng på 42 matcher, 46 på 52, 51 på 51, 59 på 45, 44 på 32, 30 på 31 och sist säsongen 2005/2006 där han gjorde 39 poäng på lika många matcher som 20 årig spelare i Malmös A-lag i allsvenskan. Skrämmande siffror för en motståndarsupporter att läsa och han har stor press på sig att leverera bland sina hemmasupportrar.

En spelare jag däremot är väldigt förvånad att han INTE blev uttagen till landslaget är Pär Arlbrandt som gjort en helt makalös säsong så här långt. Hur en spelare i hans kaliber inte kunde bli uttagen är helt ofattbart för mig och det är trots flera återbud på grund av skador. Skäms Per Mårts. Visst, han fyller 30 i år och kanske borde släppa igenom några yngre förmågor, men då kan man ju fråga sig varför han lät Johan Holmqvist spela? Nu klagar jag inte på att Honken fick speltid, det förtjänar han. Tål inte dubbelmoralen som Mårts sänder ut och har tappat all förtroende för honom sedan artikeln där han gnäller på medias uppvakning av fotboll kom ut. Arlbrandt är också han en fantastisk poängplockare och gjorde, innan han kom till Luleå till säsongen 2009-2010, två säsonger i Allsvenskan där han gjorde 72 och 77 poäng. På 42 och 45 matcher. I Luleå gjorde han 77 poäng på två säsonger innan han förra säsongen bytte till Linköping. Där gjorde han alltså 37 poäng, med ett lag som kom 10a i Elitserien, imponerande. I år har det inte gått sämre för Arlbrandt och han har gjort fler poäng än vad han spelat matcher och ligger etta i Elitseriens poängliga på 24 poäng (9+15). På de fem senaste matcherna har Arlbrandt gjort åtta poäng och bara tanken på spelare som Söderberg och Arlbrandt i Brynäs får en att börja dräggla lite. Tillsammans har de båda skjutit 120 skott och ligger på en delad femte plats i skottligan, båda två.

Ser man till Linköpings backsida så är den lite svagare än forwardssidan men man har dock erfarne Magnus Johansson som dock börjat bli till åren nu. Lagets lagkapten på hela 39 år har bara gjort fem poäng hittills på 20 matcher vilket är det sämsta poängsnittet från hans sida sedan 1997/1998. Johansson fortsätter spela på ändå och är LHCs etta i tabellen på spelare med mest speltid i laget. Johansson spelar 21 minuter och 54 sekunder per match i snitt vilket är ungefär samma snitt som Brynäs tredjeback Sundqvist.
En annan av Linköpings backar är Daniel Rahimi och jag har så svårt att inte tycka synd om den 190 centimeter stora backen. Det har hänt flera gånger i år att han åkt ut på grund av sin storlek och vanliga tacklingar som resulterat i boardingutvisningar vilket hade fått mig att lacka ur totalt om det hade hänt en Brynässpelare. Rahimi är den som åkt ut flest gånger genom utdelandet av tacklingar (tre stycken) och har 30 utvisningsminuter sammanlagt på sig. Den relativt rörliga backen spelar ett väldigt bra defensivt spel och det är han som kommer stå ut mest mot spelare som Calle Järnkrok och Elias Lindholm imorgon.

Om vi lägger till lite lagstatistik på det här kan vi säga att Linköping är Elitseriens absolut bästa lag i första perioden. En statistik jag endast blir oroad för då jag vet hur sega Brynäs brukar vara i början. När var det senast vi var laget som gjorde matchens första mål? Så det gäller att Brynäs verkligen är på tårna direkt imorgon och åker mycket skridskor från start. Imorgon spelas matchen i Cloetta Center och faktum är att av Linköpings elva vinster i år har endast fyra av dessa kommit på hemmaplan. Linköping har haft det lite knackigt på hemmaplan och deras enda match med över 8000 på plats förlorade man med 5-0 mot Hv71. Tittar man på ticnet ser det ut att vara väldigt många biljetter uppköpa på förhand så kanske sätter det käppen i hjulet för Linköping den här gången också, vi får i alla fall hoppas på det.

Linköping är Elitseriens fulaste lag om man ser till utvisningsligan som man leder efter 232 utvisningsminuter och man har spelat 89 gånger i boxplay på 20 matcher vilket är nästan fem boxplay per match. En statistik Elitseriens bästa powerplay måste utnyttja då man i snitt gör mål var fjärde powerplay. Linköping är också laget som drar på sig flest Hooking-utvisningar vilket Brynäs borde kunna utnyttja imorgon. Hooking-utvisningar brukar uppkomma då försvarande spelaren inte hänger med i puckförandens fart och sätter upp klubban för att sakta ner spelaren. Om Brynäs spelar sitt vanliga spel med högt tempo så borde det få Linköping att dra på sig fler sådana utvisningar. 25 stycken Hooking-utvisningar har Linköping åkt ut för hittills. Trots att man åker ut väldigt mycket så är Linköping det lag som tacklas minst i hela Elitserien efter Luleå och AIK vilket ska bli väldigt kul att se imorgon då Brynäs tacklas mest av alla lag.

Även om Linköping skjuter extremt lite så har man det mest effektiva lag i Elitserien och man gör mål på var tionde skott vilket är bäst av alla lag. Trots att man bara har skjutit 519 skott på 20 matcher så är det bara SAIK och Hv71 som har gjort fler mål i år. Linköping har gjort 55 mål hittills. Linköping har dock släppt in väldigt många mål och det är bara AIK och Rögle som har släppt in fler hittills.

Senaste matchen:

Linköping spelade sin förra match förra lördagen hemma mot Färjestad och det skulle bli en match som Linköping ägde. Man vann till slut skotten med hela 31-16 men förlorade matchen med 2-3. Carl Söderberg tog ledningen efter fem minuter och man höll ledningen genom perioden. Linköping lät inte Färjestad skapa så mycket och man höll matchen i ett bra grepp. Däremot i andra perioden lyckas Färjestad både kvittera och ta ledningen innan ens fem minuter av perioden har gått och det började bli en het match. Linköping var dock det bättre laget och lyckades kvittera innan andra periodens slut. Men precis som i andra, lyckades Färjestad ta ledningen i början av tredje perioden och man höll ledningen matchen ut. Linköping tryckte på för en kvittering och hade flera lägen men 3-3 målet kom aldrig och förlusten var ett faktum.

Brynäs senaste match var mot Frölunda något som skulle bli en olycklig historia. Fullsatt på läktaren och bra stämning gav inte Brynäs det självförtroende de behövde utan de såg väldigt tama ut i anfallszon hela matchen. Istället kunde Frölunda göra tre raka skitmål. Det första studsade på Järnkroks skridsko och i. Den ena studsade framför mål och damp ner framför en Fröludnaspelare som kunde lägga in i öppen kasse. Det tredje studsade på en Brynässpelare, rätt ut till Viktor Stålberg som ställer Honken och Stålberg kan lägga in 3-0 i öppen kasse. Endast fjärde målet för Frölunda var en bra prestation och Brynäs förlorade med 4-0.

Förra mötet:

En väldigt jämn match som Brynäs kanske hade lite övertaget i. Brynäs gjorde 1-0 i slutet av andra perioden genom Mads Hansen. Brynäs gjorde sedan ett till mål som dömdes bort innan Carl Söderberg kvitterade efter 12 minuter av tredje perioden. Gunderson gör dock veckans snyggaste mål (enligt omröstning) där han fintar förbi samma spelare två gånger innan han sen lägger upp pucken i nättaket. Enterfeldt kunde sedan lägga in slutresultatet i tom kasse
Brynäs – Linköping
3-1 (mål)
29-24 (skott på mål)
10-24 (utvisningsminuter)

Övrigt:

Vi börjar med två citat som de båda tränarna Roger Melin och Tommy Jonsson sade till sina lags hemsidor:
Roger Melin:
”– Det ger lite extra energi att möta Svenska Mästarna. Det är definitivt en bra match att få i öppningen efter uppehållet och det känns kanon att få börja med den matchen. Brynäs är ett lag som spelar med relativt hög fart och det brukar bli väldigt bra fart på matcherna. Det är bra då vi får leva med i det höga tempot och den höga intensiteten.”
Tommy Jonsson:
”- Det handlar om att vinna matchen och det är såklart det vi går för. Jag förväntar mig att vi är inspirerade och det vet jag att vi är. Jag vill att vi gör en bra prestation och det spelar inte någon roll vilket lag vi möter, hemma eller borta, vi har alla möjligheter till att vinna och det är därför vi åker ner.”

Linköping har en nästintill lika stor arena som Brynäs och både har nästan lika stor procent av kapaciteten som går in på matcherna och faktum är att man ligger trea och fyra i den totala publikligan (snitt). Linköping ligger trea i publiksnittet på 6377 per match och man är den en av fyra lag som faktiskt har bättre snitt i år till skillnad från förra året vid denna tidpunkt. Linköping har spelat en match med över 8000 åskådare, en match man förlorade med 5-0. Imorgon möter man Brynäs och tittar man på ticnets sida ser det ut som väldigt många av biljetterna redan är uppköpta. Det kan alltså bli väldigt bra tryck på matchen imorgon och mycket publik. Kul för Linköping och det blir ju alltid bättre match när det är mycket publik.
Brynäs har -73 i publiksnitt sedan förra året vid denna tidpunkt.

Linköping ligger så här långt en poäng före Brynäs trots att lagen både vunnit (11) och förlorat (9) lika många matcher. Linköping har alltså tagit en trepoängare mer där Brynäs vann i övertid istället. Om Brynäs skulle vinna morgondagens match kommer man så klart gå upp minst en placering och ta över Linköpings femte plats, men man kan även hamna på en fjärde plats om Färjestads BK skulle förlora sin match mot Frölunda. Brynäs kan dock inte förlora någon placering vid en förlust. LHC har gjort hela 55 mål i år som tidigare beskrivet vilket är hela tolv mål fler än Brynäs. Däremot har man släppt in hela 54 mål vilket inte är godkänt. Detta är en statistik som förvånar ganska mycket då man har en riktigt bra målvakt i Engstrand. Faktum är att bara Rögle och AIK får fler skott emot sig än Linköping. 603 skott på mål har Engstrand och Andersson försökt rädda och frågan är hur det hade gått utan Engstrand? Nu saknar man dock Engstrand, samtidigt som man möter Brynäs, som skjuter mest skott i Elitserien efter MoDo. Detta är något som talar för Brynäs.

Linköping har samma dåliga form som Brynäs har just nu och man har bara vunnit två av de fem senaste matcherna och har en mindre poäng än Brynäs på dessa fem. Brynäs som faktiskt tog poäng mot både Rögle och Luleå. Linköping har tagit sex poäng i slutet och gjort cirka 2 mål per match i snitt de fem senaste matcherna. Då förlorade man faktiskt mot Rögle, Färjestad och Hv71. Den sistnämnde med hela 5-0 på hemmaplan. Tittar man på Brynäs de fem senaste matcherna så förlorade man också mot Färjestad och mot Frölunda, den sistnämnde med 4-0. Sedan tog man poäng mot både Luleå och Rögle men förlorade efter straffar och förlängning.

Onödig information nr 1532, Linköping vann fyra av fem matcher förra året mot Brynäs. En säsong som Brynäs vann SM-Guld och Linköping höll på att åka ut.

Det finns inte så mycket information att ta upp nu när det har varit uppehåll och inte så många roliga nyheter att ta upp så jag ”höftar” lite med det jag skriver. Calle Järnkrok ligger alltså åtta i poängligan och har gjort 16 poäng hittills, varav 13 assist. Jag undrar hur många av dessa som har varit andra-assist då han har väldigt mycket puck i powerplay eller om han har gjort väldigt många framspelningar. Jag föredrar faktiskt bara ”en assist”-systemet då man får en mer rättvis uppfattning hur delaktig man har varit i målet. Hur många andrahandsassist kommer Gynge få tillsammans med Ovechkin och Bäckström tro?

Elias Lindholm drog på sig en lårkaka i sista matchen mot Ryssland i J20-turneringen och jag var en av de som trodde han inte skulle vara med på åtminstone en match med Brynäs. Han tränade dock på egen hand idag och ska enligt Tommy Jonsson vara med imorgon. Om det stämmer är det så klart väldigt positiva nyheter för Brynäs så här långt att få med junioren som gjort 13 poäng på 20 matcher (5+8) och ligger på en delad 20e plats i totala poängligan. Han ligger dock ensam etta i poängligan med juniorer.

Johan ”Honken” Holmqvist har hittills stått 14 av 20 matcher i årets Elitserie och han har ju gjort det fantastiskt bra som vi många vet. Dock sista matchen innan uppehållet blev det lite tufft för Honken som inte förtjänar skit för de fyra mål han släppte in, däremot är det en tung match att få emot sig. Lägg då till de tre mål han släppte in mot Ryssland på endast fjorton skott. Hur är Honkens självförtroende efter två tunga förluster med Brynäs och Tre Kronor. Som jag ser det har Honken en spelstil som behöver gott självförtroende. En målvakt som Jacob Markström har en stil där han står rätt position hela tiden och spelar väldigt lugnt i kassen. Honken är lite mer ”flaxig” i sin stil och behöver ha lite tur för att rädda alla skott som går emot honom och med dåligt självförtroende, kan det vara skillnaden mellan att rädda och släppa in de skotten. Honken har dock 93.2 i räddningsprocent, något som gick ner lite efter Frölundamatchen. Nu när jag ändå är inne på målvakter, David Rautio har bara spelat 10 matcher och spelar i vad som är förmodligen Elitseriens mest defensiva lag, men ändå… Killen har 95.73 % i räddningsprocent?!?!?!

Ryan Gunderson har spelat väldigt mycket de senaste matcherna när Brynäs gått runt på fem backar och spelar nu faktiskt mest i hela Elitserien. Gunderson spelar i snitt 25 minuter och 21 sekunder per match vilket är helt sinnessjukt. Tänk att han spelar väldigt mycket powerplay och boxplay gör det väldigt imponerande att ha en sådan back i vårt lag som Gunderson. Gunderson som förövrigt är den back som varit bäst i Brynäs i år enligt mig och trots något misstag mot Rögle (tror jag det var) så är han den säkraste backen i vår trupp just nu. Franson spelar 21.20 per match vilket ger honom en 21a plats i Elitseriens speltidsliga och Sundqvist på platsen under på 22a plats. MoDo har i samma tabell tre av sina backar på topp tio.

Lavander ligger etta i Brynäs utvisningsliga, men låt inte statistiken lura er då Lavander åkte på en 5+20 i matchen mot MoDo. Jonathan Granström däremot har åkt ut 26 minuter på de 20 matcher han spelat vilket är nästan en utvisning per match (13 utvisningar). Några av dessa har faktiskt varit riktigt onödiga och även om jag gillar när han går in i situationer efter avblåsningar och ”drygar” med motståndarna så finns det vissa situationer han måste undvika.

Brynäs tacklas mest i hela Elitserien, samtidigt som Linköping tacklar väldigt lite. Hela tre Brynässpelare är topp sju i tacklingsligan: Sebastian Enterfeldt (49), Thuresson (43) och Sundqvist (40)

Enligt Tommy Jonsson kommer inte Dennis Persson vara med och inte heller Simon Bertilsson. Vilket gör att vi kommer spela på fem backar igen OM nu inte Christian Djoos är tillbaka, vilket inte nämns på hemsidan. Om han är tillbaka efter operationen låter jag vara osagt även om det är det jag givetvis hoppas på. Mad Hansen är sjuk och kommer inte vara med, däremot som sagt, kommer Elias Lindholm vara med trots sin lårkaka igår.

Gissa resultatet:

Självklart väldigt svårt att gissa resultatet efter ett sådant här uppehåll och framförallt så jämn som Elitserien är. Mitt hjärta säger att vi tar minst en poäng medan pessimisten i mig är tveksam om jag kommer åka hem från matchen i sorg. Jag tänkte först tippa med hjärnan och säga 1-4 men mitt hjärta säger nej och tippar istället 3-3 i denna match.

Vad jag hoppas att se inför denna match:

+ Calle Järnkrok – Han ligger etta i interna poängligan, men jag förväntar mig ännu mer av våran stora stjärna. Han ska visa vägen imorgon och jag hoppas han gör det

+ Övertygande spel – Visst, jag nöjer mig med tre poäng men det skulle vara så otroligt skönt om Brynäs kom tillbaka efter uppehållet och verkligen imponerade på mig och Jonas Lodin.

Vad jag oroar mig inför denna match:

– Firma Arlbrandt Söderberg – Poängkungarna i Linköping är de som ska visa vägen för Linköping och det är dem vi lär stoppa om vi ska ha en chans

– Darrig defensiv – Om vi bara är fem backar blir det tufft. Dessutom med backar som inte är så bra defensivt i år så är det den delen som lär förstärkas

 

Sitter och tittar på J20-laget som jag skrev i förra inlägget… Givetvis åker Elias Lindholm på en lårkaka och blir borta resten av matchen. Exakt när han kommer tillbaka är svårt att svara på, då det är olika för varje lårkaka. Däremot kan jag nästan garantera att han inte kommer spela mot Linköping på tisdag. En match jag kommer se på plats. Tråkigt för Elias och tråkigt för Brynäs. Lindholm som för övrigt använt kusinen Järnkroks nummer i landslaget, undrar varför..

Inför-inlägget kommer imorgon.

Gud vad jag hatar uppehåll. Det finns en eftersmak av den dåliga trenden Brynäs har haft och det finns en bitterhet i mig sen senaste förlusten. Vad ska detta uppehåll vara bra för? Jo jag vet, skönt att få spelarna att vila lite och att skadade spelare får chansen att komma tillbaka men annars då. De plastturneringarna som ersätter Elitserien är bara värdelösa och jag har inte sett många sådana matcher de senaste åren. Lägg även till att Sverige förlorar alla tre matcher, sänker Honkens självförtroende som bara tog emot 11 av 14 skott är ju aldrig bra. Utöka detta med att älskade NHL fortfarande är inne i en deprimerande lockout gör mig nästan tårögd. Världens bästa ishockeyliga, spelar inga matcher. Det är bara löjligt…

Så vad har jag gjort under den senaste tiden för att ändå fått i mig min dos av daglig ishockey. Jo jag har tittat igenom, för kanske fjärde gången, alla avsnitt av Road To Winter Classic, ett TV-koncept från HBO. Winter Classic vet vi ju alla vad det är som har de minsta koll på NHL och det är en av årets höjdpunkter i Nordamerikansk ishockey. Det är den årliga utomhusmatchen mellan två rivaler som förra året var Philadelphia Flyers och New York Rangers. Det har hållt på i fem år och börjar bli en tradition i NHL och årets Winter Classic hade varit mellan de två Original Six-lagen Detroit Red Wings och Toronto Maple Leafs. Tyvärr har denna blivit inställd på grund av ovissheten om det ens blir en säsong vilket har upprört många. Det jag är mest besviken över är att det inte kommer vara någon Road To Winter Classic på HBO.

Det är en fyra avsnitt lång miniserie, där varje avsnitt är en timme styck som följer de båda lagen i en hel månad inför Winter Classic, vilket är decembermånad. Vi får följa spelarna på ett sportsligt och personligt plan och man som tittare får en stor inblick i hur spelarnas liv egentligen är. Addera då Liev Schreibers ljuva stämma i bakgrunden som berättarröst och vi har en fantastiskt bra serie. Det blir en grym ”build up” inför Winter Classic då varje avsnitt kommer ut direkt efter de spelat in den vilket gör att de tre första avsnitten kommer innan Winter Classic och sista handlar om själva eventet.

Detta är ett koncept jag så grymt gärna skulle vilja se på svensk mark. Tänk dig tanken att vi nu, en månad innan Jubileumsmatchen, den 8 december, skulle få följa lagen (framförallt Brynäs) in i minsta detalj hela den här månaden. Det skulle inte vara lika häftigt som i NHL, då de har lite större budget, både lagen och TV-produktionen, men det skulle vara grymt intressant om vi fick se lite mer hur det är i omklädningsrummet. Hur är stämningen mellan grabbarna? Hur förbereder sig varje individ inför match? Hur tränar laget och vad gör de om dagarna? Visst, det går nog att hitta någon intervju med Calle Järnkrok på lokala TV4 där han visar runt huset, men det är inte riktigt den sorts stämning jag är ute efter. Alla som sett Road to Winter Classic vet precis vad jag pratar om och ni som inte har gjort det, se den nu.

Just nu tittar jag på J20-landslaget där Elias Lindholm och Emil Molin är med. Djoos hade också varit med om det inte hade varit för sin skada. Ni kan se den exklusivt på svtplay

http://www.svtplay.se/live/571544/playexklusivt-infor-jvm

Tänkte, denna fria Brynäsvecka ta mig tiden att skriva lite om gamla Brynässpelare och hur det gått för dem. Detta är alltså inte om ALLA gamla Brynäsare, men jag gjorde en liten sökning igårkväll när jag såg en film där jag kollade upp några. Om det är några spelare ni saknar så är det bara att skriva en kommentar får jag göra lite sökningar om dem med.

Börjar med Jacob Silfverberg, vår guldhjälte från i våras och killen som spås en lysande framtid i Nordamerika och gjorde redan förra året två matcher i Stanley Cup-slutspelet efter han vunnit Guldet åt Brynäs IF. I och med NHL-lockouten har ju ingen av våra gamla Brynäsare som testar lyckan i NHL kunnat spela några matcher i år, däremot håller de alla till i AHL och har gjort den ligan mycket bättre. Silfverberg spelar i år med Binghamton Senators och det har kanske inte gått lika bra för honom i Ottawas farmarlag som varken han själv, supportrar eller media hade hoppats. Silfverberg har på nio matcher gjort endast två mål och assisterat till två andra vilket är mycket mindre än vad man skulle tro. Varken han eller Mika Zibanejad (0+3) har levt upp till förväntningarna enligt media, något som Lehner har varit framme och försvarat. Han menar på att (och han har väldigt mycket rätt i det han säger) det är ett helt annat spel i AHL än i Elitserien eller NHL. I både NHL och Elitserien är det ett mer strukturerat spel och det kommer ta ett tag än lagets svenskar kommer komma in systemet.

I Minnesotas farmarlag spelar Johan Larsson och faktum är att Houston Aeros, som laget heter, har det yngsta laget i hela AHL. Det är inte dåliga spelare han har med sig från Europa som exempelvis (just nu skadade) Jonas Brodin och Mikael Granlund (som nog alla hockeyälskare vet vem han är efter det fantastiska målet han gjorde i landslaget. Hur har det gått för Larsson sen han kom till Houston. Johan Larsson har på de första 10 matcherna gjort sex poäng varav fyra av dem är assister. Johan Larsson är inte den största målskytten, men jag tror han verkligen passar in där borta och han har ju gjort ganska många poäng, mer än vad jag trodde han skulle göra.

Den förra Brynäsaren och dalmasen Mattias Ekholm som blev vald till årets rookie för två år sen har börjat sin säsong i AHL på ett fantastiskt sätt. Han har på sina nio första matcher med Milwaukee Admirals gjort hela tre mål från sin försvarsposition och mot Johan Larssons Aeros gjorde han ett mål som beskrevs som en ”absolute bomb” av amerikanska medier. I övertid får han en pass i numerärt överläge (4 mot 3) och han skjuter in ett slagsskott några meter in från blå. Ekholm är en av de bästa backarna i hans Milwaukee som ligger på en 12e av 15 lag i Western Conference. Även om han har Ryan Ellis i lagets backuppsättning som var lagkapten för Kanada i J20-VM 2011 och spelade över 30 matcher med Nashville ifjol.

Vi har tre målvakter i AHL som spelat i Brynäs, och de är Niklas Svedberg, Eddie Läck och Jacob Markström.
Börjar med Jacob Markström som nu gör sin tredje säsong i AHL och han har det inte lätt just nu i sitt San Antonio Rampage. Han har hittills stått fyra matcher och har en räddningsprocent på 88 samt släppt 14 mål på dessa fyra matcher. Ni får dock inte tro att det är Markström som blivit dålig eller tappat motivationen, nej nej. Det är dock en Markström som spelar i ett, vad som kan vara AHLs sämsta lag. Rampage officiella Blogg skriver till och med att Markström och hans målvaktspartner måste vara 120 % för att laget ens ska ha en chans att vinna. Är väl personligen lite av en statistiknörd, men gå inte bara in på AHLs statistiksida och döm hans målvaktsinsatser innan ni sett några matcher eller läst vad som skrivs om honom i USA. ”Markstrom made several acrobatic saves in the second period to keep the Rampage in the game, including a right pad save that took away a sure goal from Houston forward Zack Phillips”. Ett citat från Markström senaste match mot Houston Aeros.

Andra målvakten, Niklas Svedberg, räddade Brynäs flera gånger under förra årets slutspel och har i år gjort samma sak med sitt Providence Bruins, Bostons farmarlag. Bleacherreport skriver att om NHL drar igång snart kommer nog Niklas Svedberg vara målvakten som kommer vakta båsdörr bakom Tukka Rask, nu när Tim Thomas lagt skridskorna på hyllan (tillfälligt). Svedberg har startat fem matcher i år och har nästan 93 % i räddningar och ser ut att bli lagets förstamålvakt, något som inte många trodde innan säsongen. Providence har faktiskt en väldigt bra målvakt i Michael Hutchinson också. Svedberg höll även nollan mot St. Johns efter en 3-0 seger. Visserligen fick han ”bara” motta 18 skott, men tar inte ifrån Svedbergs insats överhuvudtaget då han faktiskt blev utnämnd till matchens första stjärna. Titta bara ett klipp från en av matcherna han stått i år, med fyra fina räddningar.

Eddie Läck är den målvakt som stått ut mest av Brynäsmålvakterna skulle jag säga dock. Läck som haft det tufft och trots att alla experter säger att han är NHL-redo har han inte fått chansen på grund av två EXTREMT bra målvakter i Canucks med Schneider och Luongo. Luongo som sägs vara på väg bort från Vancouver för att ge mer plats åt Läck och låta Schneider få en uttalad förstamålvaktsposition. Det enda som kan saknas hos Läck är att han släpper ibland lite för många returer, något han ser ut att jobbat på inför den här säsongen. Chicago Wolves, laget Läck spelar med, visste vad de hade med Läck, frågan var bara om han kunde utvecklas och spela på en hög nivå oftare och det ser han verkligen ut att ha. Läck har verkligen varit fantastiskt den här säsongen och har vunnit sex av de åtta matcher (bäst i AHL) han startat och räddar 91.5 % av skotten han mottar (21 mål på åtta matcher). Läck är väldigt älskad av supportrarna på grund av att hans komiska twitter- och blogginlägg utanför isen och blir kallad ”Eddie the Entertainer”. Om ni vill känna er stolt över Brynäs gamla målvakt, läs denna krönika:
http://blogs.theprovince.com/2012/10/18/hes-eddie-the-entertainer-but-lack-is-also-making-serious-career-progress/
”Om någon undrar om nummer 35 så är det för att min bästa väns pappa gick bort tidigare i år. Han var landslagsmålvakt och från min hemstad. Numret är på masken för att hedra honom.” Så säger Läck om varför han väljer att ha 35 i bak på sin mask efter att Peter Åslin gått bort.

De två spelare jag har kvar att prata lite om spelar just nu inte i AHL utan i Hockeyallsvenskan och SM-Liiga. Den ena är Ludvig Rensfeldt, som efter en tur i OHL kommit hem till Sverige, och den andra är Stephen Dixon, som just nu spelar i Ässät.
Ludvig Rensfeldt ville komma hem till Brynäs efter sitt år i Nordamerika och jag personligen önskade att det hade funnits en plats för honom i år och efter den säsong vi bjudits på hittills, så tror jag han hade gjort gott i Brynäs. Den storbyggda centern har gjort det riktigt bra för Malmö Redhawks. Han spelar varje powerplay och har samma position som Gunderson har. Han har ett tungt skott och han ser väldigt tung ut på isen. 190 centimeter långa Rensfeldt har gjort hela 17 poäng på de 19 matcher han hittills spelat i år vilket är helt otroligt. Jag såg honom mot Örebro, här i Örebro, och han gjorde en riktigt bra match och avgjorde själv i förlängningen. Kanske en värvning till Brynäs inför nästa säsong om det fortsätter så här?

Stephen Dixon spelade två säsonger i Brynäs och gjorde det riktigt bra. Dixon var till och med assisterande kapten i sitt andra år för klubben och skrapade ihop 62 poäng under de två säsongerna. I år gör han sin andra säsong för Ässät i finska högsta ligan där han även är assisterande kapten och har, hör och häpna, gjort 25 poäng på 20 matcher i ligan. Det är en poängplockare av rang, Stephen Dixon, och jag minns inte riktigt varför Brynäs släppte honom eller varför han inte ville spela kvar? Han ligger därmed etta i finska poängligan. Stephen Dixon, en kille som blev draftad i sjunde rundan, har alltid gjort många poäng och under sina tre säsonger i AHL gjorde han hela 40 poäng (ungefär) per säsong utan att bli uppskickad till NHL en enda gång. Förmodligen är det bara så att hans spelmässiga prestationer inte höll måttet, men ändå intressant hur en spelare som gör så många poäng, inte får chansen.

Är det några fler spelare ni vill höra mer om så kommentera och kommer direkt på Läcks lagkamrat Anton Rödin som jag inte skrivit om och hinner inte skriva mer om just nu för nu ska jag spela lite NHL 13 – KÄMPA BRYNÄS!

 

Ett ämne som varit på tapeten ganska mycket den senaste tiden har varit om elitsatsningarna för spelare i ung ålder. Det är ett diskussionsämne som finns inom alla sporter och här i Örebro har det varit flera fall den senaste tiden där en spelare fått lämna en innebandyklubb för han inte platsade vilket skapat många rubriker. Dock har det här problemet sina rötter, eller åtminstone stor del av fallen, i ishockeyn. I alla fall om vi ska räkna med endast lagsporter. En sport som inte alls skapar dessa rubriker, men är ännu värre, är gymnastiken. Där blir sexåriga tjejer (generalisering) tränade tre timmar om dagen, flera dagar i veckan, utan att vi läser om det så mycket i tidningar eller ser om det på TV. Varför är anledningen att man börjar så tidigt med elitsatsningen i gymnastiken? För att man ska hänga med i de andra länderna, framförallt Kina som drillar sina ungar från födseln. På samma sätt är det varför ishockeyn lider av samma problem, för att vi i Sverige ska utvecklas som ishockeyland och få fram spelare som Calle Järnkrok och Elias Lindholm. Var går dock gränsen för elitsatsningen och hur mycket den gagnar ishockeyn, gentemot hur många idrottskillar vars hjärtan blir krossade i ung ålder för att de inte utvecklats likadant som sina kompisar.

Vi människor är skapade för att hålla på ”underdog”-personen och vi sympatiserar oftast med David före Goliath. Det är vår natur att göra det och framförallt Disneyfilmer  är fantastiska på att få människor att sympatisera med huvudkaraktären som ofta är filmens ”underdog” oavsett om det är Miracle on Ice (fantastiskt bra ishockeyfilm) eller tecknade klassikern Aladdin. I verkligheten fungerar det inte så och om man ska ta NHL som exempel, hur många av dem är ett skolboksexempel tagna från en Disneyrulle? I de flesta fallen är det hårt jobb, hårt pushande från föräldrar och tränare som hjälper dem framåt. Se bara hur många av spelarna som kommer fram idag som har pappor som varit kända ishockeyspelare, är det bara för de ärvt talangen? Jag har väldigt svårt att tro det och det känns som det är många timmars hjälp från föräldern, på gott och ont, som krävs för att få sin son att gå samma väg. För de gamla hockeyspelarna vet vad som krävs för att komma upp i höga nivåer.

En spelare som Robin Lehner, spelar just nu i AHL och när NHL drar igång igen kommer han förmodligen spela med Ottawa. Lehner är nog så långt ifrån Disney-idealet man kan komma. Hans pappa pushade honom så gränsen korsades gång efter gång. Lehners pappa blev till och med anmäld till BRIS av grannen som såg hur han med puckmaskin sköt på sitt barn som låg utmattad på gräsmattan efter ett hårt pass. Lehner idag tackar sin pappa och även om deras förhållande som far och son sargades rejält, har det hjälpt honom i karriären. Hur lätt hade det inte dock varit för Robin Lehner att vända ryggen åt ishockeyn helt och aldrig se en match igen? Då hade hela uppväxten varit bortkastad och frågan är, hur många sådana människor vi har i Sverige? Som fått ”mentala problem” efter att blivit pushad alldeles för hårt, vare sig det gäller ishockey, gymnastik eller vad fan som helst. Hur många ishockeyspelare förlorar vi varje år för att få fram EN Robin Lehner?

När jag spelade ishockey i min ungdom delades årskullen över mig (1991) in i två lag. Ett förstalag där de bättre spelade och ett andralag där den sämre halvan hamnade. Jag spelade ishockey från att jag var fyra till jag fyllde 13 så även om jag inte är säker när det hänge, så skedde det någon gång under den tiden. Hur många sådana spelare som skulle kunna ha chansen att blomstra, förlorar sitt självförtroende när de blir satt i det sämre laget? Vi hade en spelare i mitt lag som var helt fantastisk på skridskorna när vi var runt åtta och alla trodde han skulle bli framtida stjärnan i Brynäs A-lag. Dock låg han bara före i utvecklingen och när vi blev äldre började de andra spelarna komma ikapp och han blev en dussinspelare. Om vi har ett problem i Sverige idag, är det där det ligger. När ska vi separera individer i en lagsport för att få ut det bästa av dem?

Hade det inte varit underbart om vi hade det som i Kanada, ishockeyns hemland, där alla har en liten ishockeyrink på bakgården. Hur mycket bättre hade inte spelarna blivit och hur mycket gärnare hade man inte gått ut till den rinken FRIVILLIGT istället för att sitta inne och spela TV-spel.

Missförstå mig inte nu, detta är inget ”gnäll-inlägg” där jag klagar på hur saker och ting är skötta i Sverige inom ungdomshockeyn eller något sådant, inte alls. Jag älskar när ungdomar kommer fram som stjärnor och självklart vill jag att Sverige ska utvecklas som ishockeynation. Det jag ställer mig frågande till är hur man samtidigt vill ha så bra ishockey som möjligt, men också att alla ska behandlas lika, i sann jantelag-anda. Om vi skulle höja gränsen när dessa satsningar får ske, rent åldersmässigt, så kan det vara för sent. Hade spelare som Calle Järnkrok eller Elias Lindholm kommit fram? Hur ska vi behålla ishockeyns standard kvalitetsmässigt och på samma gång minska antalet unga offer som ”slaktas” till bekostnad för våra nya stjärnor. Det är inget påstående, argument eller en åsikt från mig. Det är en frågeställning.

I söndags var jag med som gäst i Brynäsportalens podcast och det var riktigt kul. Vi pratade om Brynäs i 45 minuter ungefär och idag kom avsnittet ut på både itunes och deras hemsida. Det gick så bra att jag kanske kommer vara med fortsättningsvis också.

Så kolla in dessa länkar för att lyssna och det avsnitt jag är med på är avsnitt 21. Kämpa Lasse.

 

https://itunes.apple.com/se/podcast/bp-podcast/id504622404?mt=2 eller http://www.brynasportalen.se/index.php/bp-podcast/bp-podcast-2